- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Fjerde delen. Samtidsnoveller /
190

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 -

hjalmar söderberg

slanten — hon hade ju själv sagt det, fast jag inte
gav akt på det förrän efteråt. Hon blir varken
bättre eller lyckligare av den slanten; hon blir sämre
och olyckligare än hon var förut. "Å, strunt", hörde
jag nu satan viska mig i örat, "käringen är i alla
fall så långt nere hon kan komma, och din
tolvskilling lär varken göra till eller från." Men jag
hörde inte på honom. Jag gick över till andra
trot-toarn och stannade där för att se efter vad käringen
skulle ta sig till. Hon stod kvar i Handelsbankens
port och tiggde. Jag gick av och an och grubblade
över vad jag borde göra. Jag kunde inte gärna gå
fram till henne och be att få igen tolvskillingen.
Inte kunde jag heller försvara för mig själv om jag
lät henne gå bort och supa upp den. Vad skulle jag
ta mig till? Jag tror att jag gick där av och an
bortåt en timme och höll utkik på käringen. Äntligen
började hon röra på sig, hon gick gatan utför fram
till Jakobs torg, där vek hon om hörnet in på
Trädgårdsgatan, och jag följde efter henne. Jag hann
snart upp henne och började tala med henne om
hennes själ. Men hennes tal var lika ostadigt som
hennes gång, och hon längtade bara efter att komma
in på en krog. Jag försökte tala med henne så, att
hon kunde förstå mig, och jag drog mig inte ens
för att likna himmelriket vid en utomordentligt stor
och ljus och härlig krog. Men jag är rädd att hon
inte förstod mig ändå; jag tror att hon tyckte mera
om små, mörka krogar. Jag började tröttna på
alltsammans, och satan viskade redan till mig: "Feiff",
sade ban, "gå ifrån käringen! Det kommer ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/4/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free