Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 -
hjalmar söderberg
i tusen andra fall är det där "nya livet" lika
fullkomligt omöjligt för honom att nä. Den, som vill
dö, är alltid sjuk, det må vara kroppen, förståndet,
eller viljan och karaktären. Och om viljan till döden
segrar över viljan till livet så är det därför att
sjukdomen var en sjukdom till döden. Då är det hans
rätt att dö. Det kan också vara hans plikt. Hans
plikt mot livet och de levande.
Det var tyst i rummet. Man hade så småningom
fått klart för sig att den gamle herrn menade allvar.
— Ta, senatorn stod med ryggen mot kakelugnen
och handen innanför den vita västen, ja, från rent
hednisk synpunkt tillstår jag att jag inte kan finna
något att invända mot herr professorns resonemang.
Men professorn glömmer att vi leva i ett kristet
samhälle.
— Det finns anledning att betvivla det, svarade
professorn med ett småleende, som visade en rad
utmärkt vackra löständer. Men jag kan för resten
gärna gå in på fiktionen. Och jag tillåter mig då
att erinra om att den vidskepliga fasa varmed
folktron betraktar självmord alldeles icke har någon
grund varken i den kristendom som Kristus lärde
eller i den, som nu predikas i våra kyrkor. Den vilar
uteslutande på en alldeles speciell och mycket kuriös
religionsåsikt, som numera är övergiven av alla
bildade och de flesta obildade -— ja, nästan bortglömd:
den nämligen, att en människas öde i det andra livet
är väsentligast beroende av hennes mer eller mindre
uppbyggliga hädanfärd.
— Nej, men det var då besynnerligt, de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
