Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 - hjalmar söderberg
\
— Människorna måste ju alltid roa sig litet, sade
ban. Och fattigt folk har knappt några andra nöjen.
— Hanna till exempel, sade doktor Markel borta
från kakelugnsvrån, har ju inte tillfälle att dricka
sin lilla likör på kaffet och röka en Henry ’Clay till,
som du, Henriette.
— Ja, fröken Henriette blåste ut en röksky med
fullt bibehållen sinnesro, ja, det kan ju vara sant.
Så mycket o förlåtligare är det då, när det gäller
någon av de lyckligare lottade klasserna. Och hur en
prinsessa, som har allt vad livet kan bjuda en
människa, kan förnedra sig så djupt, det går över mitt
förstånd.
Kammarherre von Pestel skakade betänksamt sitt
vackra grå huvud:
— Snälla Henriette, tillåt mig en liten
anmärkning som fackman. Du säger att en prinsessa har
allt vad hon kan önska sig. Nå, det är visserligen
inte min mening att komma med den gamla visan
om sorgen, som bor i palatsets salar. Det kan nog
vara sant, det också, men det hindrar inte att det
dock i stort sett är en mycket behaglig
levnadsställning att vara prins, och om en prins förnekar
det, som det ju ibland händer och som jag själv
en och annan gång har hört, så beror det nog mest
på hans obekantskap med de andras liv — med
livet där nere. Men med de kvinnliga medlemmarna
av furstehusen blir det en helt annan sak. Dem har
ingen något skäl att avundas. Det finns två slags
människor som jag tycker mera synd om än andra:
prinsessor och droskkuskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
