Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gick fram till henne, tog hennes hand,
klappade den sakta: Seså, inte gråta, inte gråta mera
nu. Jag vill hjälpa er. Jag lovar er det.
— Tack, tack ...
Hon kysste min hand, hon vätte den med sina
tårar. Bara en enda våldsam snyftning till, så lyste
det upp ett leende genom gråten.
Jag måste också le.
— Men ni var dum som talade om det där sista,
sade jag. Inte för att ni behöver vara rädd att jag
missbrukar ert förtroende; men sådant skall man
hålla hemligt. Alltid, utan undantag, så länge man
kan. Och jag hade naturligtvis hjälpt er ändå.
Hon svarade:
— Jag ville säga det. Jag ville, att någon som
jag aktar högt och ser upp till skulle veta det och
likväl inte förakta mig.
Så kom en lång historia: hon hade en gång för
ungefär ett år sedan hört på ett samtal mellan mig
och hennes man, pastorn — han var dålig, och jag
var där på sjukbesök. Vi hade kommit att tala
om prostitutionen. Hon mindes allt vad jag hade
sagt och upprepade det för mig — det var något
mycket enkelt och vanligt, dessa stackars flickor
äro också människor och böra behandlas som
människor o. s. v. Men hon hade aldrig hört någon
tala så förr. Sedan dess hade hon sett upp till mig,
och det var därför hon nu hade fått mod att
anförtro sig åt mig.
Allt det där hade jag glömt, totalt ... Gömt i
snö, kommer upp i tö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
