Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före hälsan. Gud skulle hjälpa dem, Gud skulle
göra henne frisk i alla fall.
Jag satt stum av häpnad.
— Är han då en hycklare? frågade jag.
— Jag vet inte. Nej, det tror jag inte. Men
han har vant sig att begagna Gud till allt möjligt,
som det bäst passar sig för honom. Det göra de
alltid, jag känner ju så många präster. Jag hatar
dem. Men han är ingen hycklare, tvärt om, han
har visst alltid ansett det som något självklart, att
hans religion är den rätta, och snarare tror han
att de som förkasta den måste vara bedragare, elaka
människor, som ljuga med flit för att föra andra
i fördärvet.
Hon talade lugnt, bara med en liten darrning
i rösten, och det hon sade överraskade mig på ett
sätt; jag hade icke vetat förr, att denna lilla
kvinnovarelse tänkte, att hon kunde bedöma en man, sådan
som den hon talade om, så klart och liksom
utifrån, fast hon ju måste känna ett dödligt hat till
honom, en djup vämjelse. Jag kände vämjelsen och
hatet i hennes rösts darrning och i alla hennes ord,
och det smittade också mig, medan hon berättade
saken till slut: hon ville stiga upp, klä på sig, gå
ut, gå ute på gatan hela natten tills det blev
morgon; men han höll henne fast, och han var stark,
han släppte henne icke — — —
Jag kände att jag blev het, mina tinningar
bultade. Jag hörde en röst inom mig så tydligt,
att jag nästan blev rädd för att jag tänkte högt,
en röst som viskade mellan tänderna: Akta dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
