Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Hon känner mig inte. I hennes lätta hjärna,
som bara rymmer några ömma och vänliga tankar
på dem som stå henne nära, och dessutom kanske
litet skräp, har det formats en bild som har några
yttre drag av mig, men som icke är jag, och i den
bilden har hon funnit behag, vill det synas — gud
vet varför, kanske huvudsakligen därför att jag
är ogift. Men om hon kände mig, om hon till
exempel av en slump skulle råka få läsa vad jag
skriver på dessa lappar om kvällarna, ja, då tänker
jag att hon med en skygg men riktig instinkt skulle
draga sig undan från de vägar där jag går fram.
Jag tänker att svalget mellan våra själar är litet
väl stort. Eller vem vet: om man skall ge sig i
äktenskap, är det kanske tvärt om en lycka att
svalget är så stort — vore det mindre, kunde jag
bli frestad att söka fylla det, och det slutade aldrig
väl! Den kvinna, som jag kan blotta mig för, finns
inte! Men ändå: att leva sida vid sida med
henne och aldrig släppa henne in i det som
verkligen är jag och mitt — får man göra så med en
kvinna? Låta henne famna en annan i tron att det
är jag — får man göra så?
Åja, nog får man det. Så går det väl egentligen
alltid till; man vet så litet om varandra. Man
famnar en skugga och man älskar en dröm. Och
vad vet för resten jag om henne?
Men jag är ensam, och månen skiner, och jag
längtar efter en kvinna. Jag kunde ha lust att gå
till fönstret och ropa henne hit upp, hon som sitter
ensam på bänken där nere och väntar på någon som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
