Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärt mig känna och förstå, att min kropp är jag.
Det finns ingen glädje och ingen sorg och inte
något liv alls annat än genom den. Och min kropp
vet ju att den måste dö. Den känner det, liksom
ett djur kan känna det. Därför vet jag nu, att
det finns ingenting för mig bortom döden.
Det hade mörknat. Sorlet från staden steg
starkare upp till oss nu i mörkret, och lyktorna
började tändas där nere i krokarna längs kajer och
broar.
— Ja, sade jag, er kropp vet att den skall dö
en gång. Men den vill inte dö; den vill leva. Den
vill inte dö förrän den är utsliten och tyngd av år.
Förtärd av lidande och förbränd av lust. Då först
vill den dö. Ni tror att ni vill dö, därför att allting
ser så svårt ut nu. Men ni vill det inte, jag vet
att ni inte kan vilja det. Låt tiden gå. Tag dagen
som den kommer. Allting kan bli annorlunda förr
än ni tror. Också ni själv kan bli annorlunda. Ni
är stark och sund; ni kan bli ännu starkare; ni hör
till dem som kan växa och förnyas.
Det gick en frysning genom hennes gestalt. Hon
reste sig:
— Det är sent, jag måste gå hem. Vi kan inte
gå ner härifrån tillsammans, det vore inte bra om
någon såg oss. Gå den där vägen, så går jag åt
andra hållet. God natt!
Hon räckte mig sin hand. Jag sade:
— Jag skulle så gärna vilja kyssa er kind. Får
jag det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
