Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnit det utmärkt. Man tar ett piller en stund
före middagen; det hindrar ”matfebern”, den där
oron och hjärtklappningen strax efter måltiden. Får
jag lov?
Jag räckte honom dosan med locket uppslaget
och vänt så, att han icke kunde se att det var en
urtavla; det skulle ha kunnat ge honom stoff till
onödiga frågor och prat.
— Jag tackar, sade han.
— Jag kan skriva ett recept på dem i morgon,
tillade jag.
Han tog ett piller utan vidare frågor och sväljde
ner det med en klunk vatten. Jag tyckte att mitt
hjärta stod stilla. Jag stirrade rätt framför mig.
Torget låg tomit och ökentorrt. En ståtlig
poliskonstapel gick långsamt förbi, stannade, knäppte
med fingrarna bort ett dammkorn från sin välborstade
syrtut och fortsatte sin rond. Solen sken
alltjämt lika varmt och gult på Dramatiska teaterns
vägg. Direktören gjorde nu en gest som han sällan
använder, den judiska gesten med utvända händer,
affärsmannens gest som betyder: jag vänder insidan
ut, jag döljer ingenting, jag lägger korten på bordet.
Och den röda fezen nickade två gånger.
— Den här vattenbutiken är gammal, sade
pastorn. Det är visst den äldsta i sitt slag i
Stockholm.
— Ja, svarade jag utan att vända på huvudet,
den är gammal.
Klockan slog tre kvart på fem i Jakobs kyrka.
Jag tog mekaniskt upp min klocka för att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
