Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
törstig och ville inte höra på mig. “Ja“, sade
konstapeln, “jag såg just hur häftigt och törstigt den
gamle herrn drack sitt vatten, då jag gick förbi
nyss, och jag tänkte: det där är inte bra för
honom“ ... Bland de förbigående, som stannade, var
en ung prästman som kände den döde. Han åtog
sig att underrätta fru Gregorius, så skonsamt som
möjligt.
Jag har ingenting att frukta. Varför känner jag
då oupphörligt på min dörr? Därför att jag har
en känsla av att det oerhörda atmosfäriska trycket
av andras meningar, de levandes, de dödas och de
ännu oföddas, ligger samlat där ute och hotar att
spränga dörren och krossa mig, pulvrisera mig ...
Därför känner jag på låset.
... När jag äntligen kunde komma därifrån, satte
jag mig upp på en spårvagn, den första jag fick
fatt i. Den förde mig långt ut på Kungsholmen.
Jag fortsatte landsvägen ända ner till Tranebergsbro.
Vi bodde där en gång, en sommar då jag var
fyra eller fem år. Där metade jag min första lilla
abborrpinne på en krökt knappnål. Jag mindes
precis fläcken där jag hade stått. Jag stod där länge
också nu och söp in den välkända lukten av
stillastående vatten och soltorkad tjära. Nu liksom då
kilade små kvicka abborrar av och an i vattnet.
Jag mindes hur girigt jag hade sett på dem den
gången och hur hett jag hade önskat att jag kunde
fånga dem. Och när det äntligen lyckades och en
liten, liten abborre, knappt tre tum lång, sprattlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
