Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappt andas. Jag tyckte mig gå i en dröm.
Blommorna på spegeln — det var ju de mörka
blommorna från min dröm.
Ett ögonblick blev jag rädd. Jag tänkte: detta
är en hallucination; jag börjar gå sönder, det lider
mot slutet med mig. Jag vågade icke gå fram och
taga blommorna i min hand av fruktan att gripa
i tomma luften. Jag gick in i mitt arbetsrum. På
skrivbordet låg ett brev. Jag bröt det med darrande
fingrar i tanke att det kunde ha något samband
med blommorna; men det var en middagsbjudning.
Jag läste det och skrev ett ord till svar på ett
visitkort: ”kommer”. Så gick jag åter ut i salen:
blommorna voro kvar. Jag ringde på Kristin; jag
ville fråga henne vem som hade kommit med
blommorna. Men ingen kom på min ringning; Kristin
var utgången. Det fanns ingen i våningen mer än
jag.
Mitt liv börjar blanda sig med mina drömmar.
Jag kan inte längre hålla dröm och liv isär. Jag
känner till det där, jag har läst om det i stora
böcker: det är början till slutet. Men en gång
måste ju slutet komma, och jag fruktar ingenting.
Mitt liv blir mer och mer dröm. Och det har
kanske aldrig varit annat. Jag har kanske drömt
hela tiden, drömt att jag är läkare och att jag
heter Glas och att det fanns en präst som hette
Gregorius. Och jag kan när som helst vakna som
gatsopare eller biskop eller skolpojke eller hund —
vad vet jag ...
Å, dumheter. När drömmar och varsel börja slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
