Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror att de äro sjuka. Kanske gasförgiftade.
Han borde sova under stora susande träd, den gamle
Karl Mikael. Sova, ja — få vi sova? Riktigt? Den
som visste det ... Det kommer för mig ett par
rader ur en berömd dikt:
L’ombre d’un vieux poète erre dans la gouttière
avec la triste voix d’un fantome frileux.
”En gammal skalds skugga irrar i takrännan med
den sorgsna rösten hos ett fruset spöke.” Det var
tur för Baudelaire att han slapp höra hur det låter
på svenska. Det är på det hela taget ett förbannat
språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och
knuffa varandra i rännstenen. Och allt blir så
påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar
och mjuka övergångar. Ett språk som tycks vara
skapat till bruk för den outrotliga pöbelvänan att
plumpa ut med sanningen i alla väder.
Det mörknar mer och mer: decembermörker i
augusti. De svarta rosenbladen ha redan skrynklat
sig. Men kortlapparna på mitt bord lysa i gälla
skrattande färger i allt det grå som för att påminna
om att de en gång blevo uppfunna för att skingra
en sjuk och galen furstes svårmod. Men jag fasar
vid blotta tanken på arbetet att samla ihop dem
och vända de aviga rätt och blanda dem till en
ny patiens, jag kan bara sitta och se på dem och
lyssna till hur ”hjärterknekt och spaderdam viska
dystert om sin begravda kärlek”, som det står i
samma sonett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0155.html
