Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en antidreyfusistisk demonstration, tillställd av något
löjtnantskotteri.
— Klas Recke? återtog han. Jag ser honom inte.
Men han är väl ute och gycklar med sina blivande
släktingar. Han seglar snart in i hamnen, tänker
jag. En flicka med pengar har kastat sina för
resten mycket vackra ögon på honom. Men apropå
vackra ögon, så hade jag en ung fröken Mertens
till bords vid middagen hos Rubins. En rar
flicka, rent förtjusande. Jag har aldrig träffat
henne där förr. Jag minns inte hur det föll sig,
men jag råkade nämna dig, och så snart hon fått
klart för sig att vi voro goda vänner, talade hon
bara om dig hela tiden och frågade mig om allt
möjligt som jag inte kunde svara på ... Så med
ens tvärtystnade hon och blev röd i örsnibbarna.
Jag kan inte förstå annat än att hon är kär i dig.
— Du är litet hastig i dina slutsatser, insköt jag.
Men jag tänkte på vad han hade sagt om Recke.
Jag visste inte vad jag skulle tro: Markel pratar
så mycket som det inte är något i. Han har nu
en gång den svagheten. Och jag ville inte fråga.
Men han talade alltjämt om fröken Mertens, och
talade så varmt att jag fann mig föranledd att
skämta:
— Du är tydligen kär i henne själv, det bränner
ju genom västen! Tag henne, kära Markel, jag
blir ingen farlig rival. Mig slår du lätt ur brädet.
Han skakade på huvudet. Han var allvarlig och
blek.
— Jag är ur leken, svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
