Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi välsigna solen, därför att vi leva just på det
avstånd ifrån den som är oss nyttigt. Några
millioner mil närmare eller längre bort, och vi skulle
förbrinna eller förfrysa. Om det nu vore med
sanningen som med solen?
Den gamla finska myten säger: den som ser guds
ansikte måste dö.
Och Ödipus. Han löste sfinxens gåta och blev
den eländigaste bland människor.
Icke gissa gåtor! Icke fråga! Icke tänka!
Tanken är en syra som fräter. Du tänker i början,
att den blott skall fräta på det som är murket och
sjukt och som skall bort. Men tanken tänker inte
så: den fräter blint. Den börjar med det rov sora
du helst och gladast kastar åt honom, men du skall
inte tro att det mättar honom. Han slutar inte
förrän han gnagt sönder det sista du har kärt.
Jag borde kanske inte ha tänkt så mycket; jag
borde hellre ha fortsatt mina studier.
”Vetenskaperna äro nyttiga därigenom att de hindra
människan från att tänka.” Det är en vetenskapsman,
som har sagt det. Jag borde kanske också ha levat
livet, som det heter, eller ”levat lusen”, som det
också heter. Jag borde ha åkt på skidor och sparkat
fotboll och levat friskt och muntert med kvinnor
och vänner. Jag borde ha gift mig och satt barn
i världen: borde ha gjort mig plikter. Sådant blir
hållhakar och stöd. Det är kanske också dumt, att
jag inte har kastat mig i politiken och uppträtt på
valmöten. Också fosterlandet har krav på oss. Nå,
det kan jag kanske hinna med ännu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
