Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KANNING.
Ja — jag tycker det faller sig helt naturligt att
vi går dit. Jag hör ju till hans gamla vänner från
Uppsala och Verdandi — han var åtskilliga år
äldre — gammal överliggare som han var ... eller
höll på att bli — men vi kom varandra nära i alla
fall. Och jag har alltid tyckt bra om honom.
Och hans förhållande till dig — ja, Gertrud, det
var ju innan jag kände dig. Det ligger långt
tillbaka i tiden nu. Det är en gång för alla en färdig
och avslutad historia — det har du alltid sagt, och
jag tror dig obetingat.
I detta liksom i allt. I allt.
Ringning på tamburdörren.
Seså, vem kommer nu? Det var inte mammas
ringning.
Jungfrun in med ett brev till Gertrud, som bryter det
och läser det Under det följande.
KANNING
går av och an.
Du tycker kanske ändå det är underligt att jag
vill komma tillsammans med honom och till och
med bjuda honom hem. Men du vet att jag inte
har några anlag för svartsjuka. Kan nu en gång
inte känna på det sättet — det är mig omöjligt
helt enkelt. Och nu, när han som det tycks åter
tänker slå sig ner i Stockholm, måste vi ju ändå
komma att träffas i sällskapslivet — kanske också
att gå samman i det offentliga. Han är ju ingen
politiker. Men en penna som hans är alltid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:42:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/6/0022.html
