Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvakta dig med scener ur den högre dramatiken:
"Min fru, ni älskar mig inte", eller: "eländiga, du
älskar en annan" ...
Ändå måste jag göra dig en bekännelse, Gertrud.
Jag har på sista tiden ibland legat vaken om
nätterna och tänkt på dig.
Tar sig över pannan.
Jag ligger ofta vaken om nätterna och tänker på
allt möjligt. På kriget i Mandschuriet och Europas
framtid och statens affärer, och på mina egna med
för resten. Och så på dig. Jag har tänkt: svärmar
hon för någon? Och vem kan det vara? Och jag
har gått igenom listan på alla våra umgängesvänner
— alla som det kunde vara en tänkbarhet att ...
Men för var och en har jag måst svara mig själv:
omöjligt, omöjligt!
Häftig ringning på tamburklockan.
Seså, nu är mamma här. Hennes ringning känner
man igen.
Gertrud öppnar dörren till tamburen. Professorskan
Kanning in. Hon är en gammal dam i sextiårsåldern,
ännu ungdomlig i hållning och rörelser och med spår av
mjuk, kvinnlig skönhet. Fint, men icke anspråksfullt eller
påfallande klädd. I diktion och sätt att vara är hon en
dam av värld, även då tankegång och ordval stå i ett
enklare plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
