Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56
lidit och hur min fattiga själ har svultit. Jag
älskade dig nyss, Erland, när du talade om att du
svultit. Jag är själv en uthungrad, och jag älskar
dem som hungra. Och jag har törstat och hungrat
i mitt hem: med min kloka, fina man och hans
krets av "politiska vänner". Jag är trött och led
vid deras kloka huvuden och förtorkade hjärtan.
Allting har blivit så gammalt omkring mig dessa
sista år. Så färdigt och avslutat. Så — dött.
En gång förr har jag levat. Det är längesen.
Så längesen att jag knappt minns det. Och det
livet är dött och begravet.
Men jag är för ung att redan vara död, Erland.
Och du blev mitt nya liv. Först skimrade det fram
för mig i din musik. Sedan i ditt ansikte — när
jag såg dig. Och till sist i dig själv.
Erland, jag hade ett samtal med min man i dag,
innan jag gick hemifrån. Det var därför du fick
vänta på mig så länge. I dag har jag — sagt mig fri.
JANSSON
upprörd och förvirrad.
Du — vill vara min–-?
GERTRUD.
Ja. Du sade nyss: min väg kan aldrig bli din.
Jo, Erland. Jag vill att din väg skall vara min väg.
Jag vill vara helt och hållet din.
Lång kyss.
GERTRUD
gör sig sakta lös ur hans armar.
Jag drömde något i natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
