Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
87
— är inte god mot kvinnan. Djupt, djupt sitter
kvinnohatet hos folkets son. Och kvinnoföraktet.
Han talade hånfullt och fräckt om allt vad
kvinnor heter.
Gertrud stöder huvudet i händerna och vaggar sakta
av och an.
LIDMAN
tar hennes hand, lågt.
Gertrud. Du bryter ju med honom?
GERTRUD
sakta jämrande.
Jag älskar honom. — Jag älskar honom.
LIDMAN.
Det är ju rena vansinnet, Gertrud.
GERTRUD
böjer långsamt huvudet.
Ja.
LIDMAN.
Och det finns ingen bot?
GERTRUD.
Å, jag har känt som en aning om det hela tiden
— ända från första början. Att det var vansinnigt.
Men jag hade så litet att förlora, Gabriel. Jag
var så olycklig. Mitt liv var så förtärande ensamt
och tomt.
Och nog vet du, Gabriel — du som vet och
förstår allt — nog vet du att inte kärleken har något
att göra med klokhet och förnuft.
Klokhet hade jag nog av — omkring mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
