Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
94
Det räcker ju alltid ett stycke. Och så får vi ju
arbeta. Både du och jag.
JANSSON.
Det vill säga att jag skulle resa på din
bekostnad? Kort. Nej.
GERTRUD
ser länge på honom. Med en frysning.
Ja, ja. — Så förstår jag inte . . . vad kärlek är.
Och så blir det ingenting annat kvar än att jag
får säga dig farväl.
JANSSON.
Du skulle förakta mig, Gertrud.
GERTRUD
med all sin kärlek samlad i ett leende.
Erland.
JANSSON.
Jag skulle förakta mig själv.
GERTRUD
mjukt.
Gör du verkligen aldrig det ändå, Erland?
JANSSON.
Åjo. Och jag kunde ju ha anledningar. Men
ändå — nej, det gör jag inte. Jag kan inte förakta
mig själv för att jag gör det som jag måste göra.
Måste.
Leende.
Jag vill bikta en liten synd för dig, Gertrud. I
förrgår kväll, när du hade gått ifrån mig, låg jag
vaken och kunde inte somna. Och så — steg jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
