Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han går ifrån henne uppåt fonden och vänder henne
ryggen. Hon sätter sig på bänken och stöder huvudet i
händerna.
JANSSON
ned till henne igen, upprörd.
Jag älskar dig! Gertrud, du är så olik alla
kvinnor jag har känt. Jag älskar dig. Jag ber dig en
sista gång. Jag tigger dig. Kom!
GERTRUD
stilla.
Det tjänar alls ingenting till att du ber och tigger
nu, Erland. Sedan jag en gång vet att du inte
älskar mig.
JANSSON
kort.
Ja. Så går jag hem. Här har jag inte lust att
gå längre. Och nu börjar det regna. Adjö.
Han går några steg, men vänder om. Bryter
plötsligt ut:
Jag älskar dig inte! Jag har aldrig älskat dig!
Om jag älskade dig, skulle jag resa med dig och
inte bry mig om någonting... O, det är rent
förbannat, att jag som haft så många kvinnor aldrig
har kunnat träffa en enda som jag kan älska! Jag
har en dröm om kvinnan inom mig, en dröm som
jag söker och söker. Men du liknar inte den
drömmen. Hon skall vara ung. Och hon skall vara
oskyldig och ren. Och hon skall taga sitt bröd ur
min hand och älska mig och lyda mig och vara
min egendom. Du — Gertrud! — blir aldrig någon
mans egendom. Du är så stolt. Jag tänkte först
att det var den vanliga stoltheten hos en fin dam
— och den stoltheten tänker jag att jag nog hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
