Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
Jag har länge varit hemlös här.
Stannar ett ögonblick framför spegeln. Vänder sig mot
Lidman.
Du tycker väl det är underligt att den spegeln
sitter här. Men jag har aldrig brytt mig stort om
döda saker och ting. Aldrig kunnat fästa något
av min själ vid sådant. — Jag är så olik dig i det.
Du var alltid en smula... fetischdyrkare.
LIDMAN.
Det är jag nog ännu, Gertrud. De levande
gudarna, de åldras och dö, eller de vända sig bort från
mig. Fetischerna bli kvar.
Plötsligt, upprörd:
Gertrud. Du reser, och jag reser. Låt oss resa
samman. Låt oss leva den lilla resten av det här
skugglivet samman med varandra.
GERTRUD
frånvarande.
Å, Gabriel, du är från dina sinnen.
LIDMAN.
Gertrud! Har du inte ibland om natten hört
mitt hjärta ropa efter ditt! Har du inte straffat
mig nog för det okända som jag har förbrutit mot
dig — vad det var fick jag aldrig veta. Har jag
inte levat länge nog i fiendeland, med barbarernas
kvinnor!
Du frågade i går, vad det var som drog mig hem
Det var du, Gertrud. Du, du. Ingenting annat.
Det var längtan att än en gång få höra din röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
