Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
143
INGENJÖRN.
Tack, lilla barnet. Tack. Du är ändå den . . . den
enda. Och du kan tro, jag skall inte glömma bort
dig.
VIVAN
med stilla värme.
Nej, det är väl inte meningen heller — att man
skall glömma bort varann?
Högt.
Alltså en kopp kaffe?
INGENJÖRN.
Ja tack. Och en konjak.
Vivan bort i förgrunden. Då hon passerar de fyra
borgarnas bord, uppfångas hon i förbigående av
Grosshandlaren, som klappar henne på stjärten. Hon är alltför
van vid denna form av vänlighet för att reagera mot den.
Ingenjörn ser intresselöst på.
De fyra borgarnas samtal blir åter hörbart.
FERNSTEDT.
Jaså — det var inte vid Parmmätargatan ? Det
var inte det, inte ? Jag skulle kanske inte veta det
lite bättre än bror Laxman, då klockar Gavelholm
var min morfar och då jag mång-fal-diga
gånger var och hälsade på honom vid
Parmmätargatan !
QUIDING.
Är bror Fernstedt verkligen säker på att det var
Parmmätargatan ?
FERNSTEDT.
Jaha, det var det. Det var i sjuan. Jag kan se
huset för mig när jag vill: backen och portgången
och trappan och farstun och rummena!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
