Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
VIVAN
smeker honom i ett obemärkt ögonblick lätt över pannan.
Det är inte heller på det viset jag är rädd för
dig. Det är för din skull jag är rädd.
Ibland, när jag går här om dagarna och kvällarna
och inte ser dig, är det som om hjärtat ville stanna
i bröstet på mig av ångest för dig.
INGENJÖRN.
Oroa dig inte för mig, lilla barn. Det skall nog
gå bra till sist. Hade jag bara ett par hundralappar
tills jag fått mitt patent sålt. . . Men de fähundarna
vet hur jag har det, och därför vill de avspisa mig
med en spottstyver. Men de känner mig inte —
de känner mig inte!
Tömmer sitt glas.
Herregud — att en människas öde ibland kan
hänga på ett par fattiga hundralappar!
"Gubben" hörs hosta och harkla i entréen och växla
några ord med Rockambole. Han kommer in, en fin och
värdig gammal herre. Vitt hår, vita polisonger,
guldglasögon, svart bonjour med röd ros i knapphålet, vit väst.
Han haltar en smula och stöder sig på en käpp med
guldkrycka. Han går ett stycke ner på scenen, men då
han ser sin vanliga plats upptagen av Ingenjörn, sätter
han sig vid ett litet bord i bakgrunden och läser en tidning.
TORA
fram till "Gubben".
Vad får det lov att vara?
GUBBEN.
Ingenting så länge. Jag väntar.
TORA.
Var så god!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
