Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
HJALMAR SÖDERBERG
Deras fäders gudar, som bodde i det forna
hemlandets källor och grottor, på dess kullar och berg,
i dess palmlundar och heliga träd, hade icke följt
dem till Egypten. Husgudarna av lera och av målat
trä voro icke att förakta, de kunde hjälpa i det
lilla, men i stora ting och då folket var i nöd var
det icke ens att tänka på att vända sig till dem.
Likt sina frändefolk i Arabien sågo de i månen det
högsta av alla överjordiska väsen; men de hade
ingen gemensam kult. I Egypten hade många av
dem dyrkat landets gudar, framför andra guden
Set, som deras fäder hade känt; men i Egypten
hade denna gud sjunkit ned till de underjordiska
och blivit en gud för häxor och trollkarlar och för
det sämsta packet. loke heller visste de hur landets
gudar rätt skulle dyrkas, ty emedan de voro av en
främmande, föraktad stam och mycket fattiga,
bekymrade sig Egyptens lärda och förnäma präster
icke om dem.
Så vandrade de med ängslan i hjärtat och ett
ovisst hopp, på pilgrimsfärd till en helgedom, vars
gud de icke kände. Natt och dag ringlade det långa
tåget fram genom öknen, och knappt vågade de
hålla rast under dagens värsta hetta, ty farao hade
säkert redan ångrat att han låtit dem draga bort.
Mot öster gick tåget. Och se, i fjärran vid
synranden stod en molnstod, dunkel och gåtfull •—
orörlig, sade några, men andra menade att den vek
undan och att man icke kom den närmare från den
ena dagen till den andra. Uppåt vidgades den och
grenade ut sig som kronan på en jättepinje, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
