Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAHVES ELD
77
historierna, eftersom du försöker servera dem på
ett sätt som gränsar till det trovärdiga. Inte så
tokigt för resten — men kunde du inte lika gärna
uppbygga oss med en rationalistisk exeges av Ovidii
metamorfoser? Eller av sagorna om trollkarlen
Herlin ?
M a r k e 1: Konsten att ljuga alldeles på fri hand
är en ganska sen blomma i kulturens örtagård, en
höstblomma skulle man nästan kunna säga, och till
och med Ovidius, som dock var ett sena tiders barn,
var ännu bara en stympa re i den. Men visserligen
är viljan och förmågan att hålla sig till sanningen
en ännu senare höstfrukt! Därför gör man i fråga
om mycket gamla berättelser, som Mosesagorna,
klokt i att anta, dels att berättaren ljuger ganska
friskt, dels att han i alla fall inte ljuger bättre än
att sanningen här och där lyser igenom. Det är en
sådan blandning av sanning och lögn som
kännetecknar traditionssagan. Och att man i
Mosesagorna åtminstone till stor del har att göra
med äkta traditionssagor — inte med myter eller
andra fantasisagor — är verkligen inte bara min
privata mening, men också många fackmäns.
Därför behöver den naturligtvis inte vara riktig. Men
eftersom den utgör själva utgångspunkten för min
berättelse, måste jag be herrarna att åtminstone
acceptera den som möjlig, annars blir ju allt
resonemang lönlöst!
— Gott, sade Glas. Accepteras!
— Instämmer, sade Birck. Men jag måste
erkänna att jag har litet svårt för att känna igen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
