Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
IIJALMAR SÖDERBERG
gudom som fanns inom hans räckvidd, den
forn-semitiske månguden, trängt in honom i
nationalgudens trånga skal — stoppat ner honom i en låda,
kan man nästan säga — och gjort honom till
demonernas like. Den fornarabiska månreligionen var i
Sydarabien polyteistisk och kan således där, liksom
i Babylonien, riktigare betecknas som en
astral-religion; den samlade sig kring en treenighet eller
gudatriad av månen som fader, solen som moder
och planeten Venus (med ett manligt namn, Atar)
som son. Men i det nordminäiska kulturområdet, dit
Sinai måste ha hört, synes månkulten (enligt Ditlef
Nielsen) ha närmat sig till en verklig monoteism,
medan den israelitiska Jahvereligionen länge blev
stående på monolatriens ståndpunkt. Gudsbegreppet
var etiskt och >personligt och har föga skilt sig
från det, som man möter i patriarksagorna eller hos
en hederlig oah litet gammaldags präst på landet.
Man kan inte just säga att detta gudsbegrepp
förädlas inom Israel under den mosaiska tiden eller
under de närmast följande århundradena. Man får
tvärtom en beklämmande känsla av att Jetros, den
fornarabiske prästhövdingens gud, här har kommit
betänkligt på dekadans. Men det är blott samma
fenomen som ständigt upprepar sig var gång en
gud, lånad från ett högre kulturskikt, omplanteras
i ett lägre, och man bör kanske inte klandra Moses
för det — berömma honom för det kan nian ännu
mindre. Det var först profeterna som förvandlade
Jahve till en gud som vår upplysta tid vill kännas
vid (om också inte vi gör det) — och de verkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
