Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
IIJALMAR SÖDERBERG
var trög i vändningarna, brann upp tillika med
sängen.
Men loppan Eldkäft hade redan hoppat ut genom
fönstret och fortsatte obekymrad sina strövtåg.
Och folket lyssnade till Elsaffans sagor, och i hans
fickor skramlade det av små silverslantar; och
värden på "Blå lyktan" tog ingen betalning av honom
för det vin han drack, ty han drog mycket folk till
stället. Och den afton, då han berättade sagan om
den vita lusen, var själva hertigen av Kallipasta
bland åhörarna, och hans höghet skrattade så att
han fick vinet i galen strupe.
Och Elsaffan beslöt den kvällen att försöka hitta
på några nya historier om loppor och löss; ty han
hade märkt att sådana sagor alltid gjorde lycka hos
publiken.
Men då en vecka hade gått, gick han ut till den
gamle profeten i ödemarken.
— Nå, frågade han, har farbror trollat ihop något
åt mig nu?
— Mja, svarade gubben, det beror på dig själv.
Är du modig och snarrådig? Kan du spela en roll
från början till slut utan att tappa koncepterna?
— Jag skall försöka, svarade Hannes Elsaffan.
När det gäller prinsessan Finissa är jag med om
vad som helst. Men vad är det för en roll jag skulle
spela ?
— Du begriper väl själv, svarade profeten, att
en fattig poet inte kan ha några utsikter hos prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
