Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TALANGFULLA DRAKEN
• 157
— Det har jag redan tänkt på, min gosse. Men
det skall vara något ovanligt. Diamanter och
markattor och genombrutna silkesstrumpor och sånt
där krafs är hon för bortskämd med; det bryr hon
sig inte om. Nej, här skall du få se vad jag har
hittat på.
Profeten öppnade ett gammalt skåp och tog fram
något som liknade en butelj med en tratt.
— Ser du, isade han, jag har hittat på ett sätt
att så att säga lagra människorösten på buteljer.
Du ställer dig här framför den här tratten och
sjunger en av dina vackraste visor. Sen behöver du
bara vrida på den här kranen, så sjunger buteljen
visan, precis med samma röst och uttryck som du!
Och den kan sjunga den hur ofta som helst -—
med tiden kan det ju hända att rösten låter litet
sprucken, men allting förändras ju här i världen . . .
Hannes ställde sig framför tratten och sjöng:
Skiljas, det är det svåra,
sedan man älskat så — glöm därför ej,
glöm därför aldrig mej
— o, Leonora!
"Leonora" var det namn, under vilket han hade
besjungit prinsessan Finissa. Och på skaldernas
vanliga sätt hade han sjungit både om kärlekens
salighet och om skilsmässans bitterhet innan han ännu
hade erfarit dem. Skalderna ha alltid brukat ta ut
dessa saker i förskott, och annat också . ..
— Det är bra, sade profeten. Du sjunger
verkligen riktigt känsligt och vackert. Den här buteljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
