Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TALANGFULLA DRAKEN • 159
varit det mest passande, eftersom din far har
bestämt honom till din gemål. Men jag fann honom
alldeles för tjock och lunsig. I stället fick jag fatt
i en »smärt och välskapad ung man av folket; jag
blåste ut hans själ och stängde in den i en butelj, och
så iklädde jag mig hans gestalt.
— Herre, sade prinsessan Finissa, jag har älskat
dig och dyrkat idig så långt jag kan minnas tillbaka.
Är det verkligen möjlig* att du vill ha mig till
hustru ?
— Ja visst, sade Hannes Elsaffan, vi skall gifta
oss på gudarnas vis.
Och det gjorde de.
Men när det började lida mot gryningen, sade
prinsessan:
— Herre, vad heter den man, i vars skepnad du
har kommit till mig, och vad ar hans yrke ?
— Det är en vissångare, sade Hannes. Jag vet
inte vad han heter, men jag hörde honom sjunga
på torget, då jag osynlig hade stigit ned bland
mängden för att göra mitt val. Men han är en utmärkt
artist, som skulle förtjäna mera uppmuntran av
hovet och de förnäma än han hittills har fått. Han
sjunger med hela sin själ — ja, hans själ kan till
och med sjunga, fast den är utestängd från kroppen.
Vill du höra?
Och han tog fram buteljen och lät den sjunga
"Skiljas det är det svåra".
Prinsessan rördes till tårar.
— Herre, sade hon, jag har en bön till dig ■—
bevilja mig den! Om du nu i gryningen stiger ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
