Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 IIJALMAR SÖDERBERG
Därför att han har för gott förstånd till det,
svarade Hannes. Ett fyrverkeri mitt i natten skulle
ju väcka uppseende, och det är inte meningen.
Men nästa dag gick Hannes till den gamle i
öknen.
— Snälla farbror, sade han, vad skall jag göra?
Jag är en människa och har givit mig ut för en
gud. Inte för att jag ett ögonblick trodde, att flickan
kunde hålla munnen — men inte kunde jag väl
heller förutse att det skulle bli krig för den här
sakens skull! Vad i all världen skall jag göra?
— Det är mycket enkelt, svarade profeten. Du
har tagit din roll, och du har att spela den till slut.
Och jag skall till på köpet hjälpa dig med det. Har
du draken med dig?
— Ja, här är han, det olycksaliga kreaturet!
— Gott. Nu är det på tiden att han får lära sig
att spruta eld.
Den gamle tog en bunt raketer och stoppade dem
i halsen på draken:
— När du trycker på den här knappen, sade han,
sprutar han eld! Men det är inte nog med det; han
måste också kunna sjunga nationalsången. Den är,
som du kanske vet, ursprungligen en hymn till
krigsguden.
Och den gamle tog en butelj, liknande den som
Hannes hade givit åt prinsessan Finissa, men mycket
större, och placerade den i ett hål i drakens måge.
— Jag vet bestämt, sade profeten, att konungen
av Lappatraskien tänker försöka en stormning i
kväll, sedan det blivit mörkt. Då sätter du dig upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
