Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aristippos från Kyrene hörde till Sokrates’
vänner, men icke till hans lärjungar: han hade sitt
huvud för sig och följde ingen lärare. Han skilde
sig från andra filosofer däri att han vårdade sin
kropp, klädde sig väl och icke gjorde någon
hemlighet av att han älskade vällust. Han brukade säga:
"Människorna tro sig sträva efter lycka; men de
sträva i verkligheten icke efter lycka utan efter
vällust. Lyckan är en inbillning, en skugga, ett sken;
men vällusten är verklig. Det är möjligt, att det
finns människor som icke sträva efter vällust; men
orsaken därtill är att deras förstånd är omtöcknat
och deras omdöme bakvänt."
En vacker aprildag ett par år efter Sokrates’ död
flanerade han på Skuggmätargatan i Aten. Då han
kom till hörnet av Nymånens gränd, var han nära
att trampa på en liten sandödla, som skyggt och
snabbt kilade i väg mellan de vita stenskärvorna.
Han betraktade tankfull det lilla djuret, och då
han åter såg upp, fäste han sin blick vid en liten
solbelyst sky, som just gled fram över Akropolis,
och som hade formen av en liten ödla. Han kom
därvid att tänka på det gåtfulla sammanhang mellan
de himmelska och de jordiska fenomenen, varöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
