Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFEN FRÄN KYRENE
177
uttryckte Aristippos i artiga ord sin beundran över
all denna elegans och spottade därefter värden i
ansiktet. Något förvirrad frågade Skritts: "Vad är
meningen?" — "Tag inte illa upp", svarade
filosofen, "men jag behövde spotta; och du har så fint
här överallt, vart jag vänder mig, att jag inte kunde
finna något lämpligare ställe att spotta på."
Även om denna tilldragelse skall Timon på
tyrannens uppdrag ha författat ett poem; det har gått
förlorat.
Man berömde Aristippos för att han alltid förblev
sig själv, hur mycket än allt förvandlades omkring
honom, och Straton sade: "Det finns i hela världen
bara en Aristippos, som alltid förblir densamme,
antingen han är klädd i purpur eller i trasor."
Då Aristippos började bliva något till åren, drog
han sig med sin dotter Arete tillbaka till sin
fädernestad Kyrene. Denna Arete var en högt begåvad
kvinna, och far och dotter ägnade sig nu gemensamt
åt att utveckla sin filosofiska lära. De lärde, att
den vise aldrig kan känna avund eller falla offer
för vidskepelse, men att han icke är fritagen från
att känna sorg och fruktan. De lärde, att man blott
kan förstå tingen sådana de te sig för oss, men
att man icke kan lära känna deras ursprung eller
deras egentliga väsen. De lärde också, att livet och
döden bägge äro önskvärda, emedan bägge stå i
överensstämmelse med människans natur.
I Kyrene fanns det vid. denna tid, liksom i nästan
alla medelhafsländer, en judisk synagoga. Rabbinen
en ännu ung man, var olik de flesta av sina lands-
12. — Söderberg, Forntid och saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
