Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
IIJALMAR SÖDERBERG
föra kriget mot kättarnas överste, Gustav Adolf,
som just då härjade vilt i Tyskland med sina
svenska och finska bondbassar, fick han ett blekt
nej. Så fredsälskande var Urban VIII.
I Rom var den gamla glada tiden för länge sedan
förbi, den tid, då den heliga stolens älskarinnor gåvo
de mest slösande Belzasarsfester, som givits sedan
Neros dagar, för de pengar som inflöto för den
syndaförlåtelse, som Rom sålde åt världen. Halvt
förvittrad och nästan oläslig var nu den mer än
hundraåriga inskriften över kurtisanen Imperias
port: "För att komma in här fordras snille, för att
komma ut fordras penningar eller pant."
Mot-reformationen mot Luther och Calvin hade nu satt
dygden eller åtminstone anständigheten i högsätet,
påven hade inga barn mera och kardinalerna inga
älskarinnor annat än i smyg, och konstnärerna fingo
svälta. Men om allt detta visste de långväga
resenärerna från Blå Nilens klippstränder ingenting,
och häpen, förvirrad, nästan förintad stirrade
Salomos ättling med blanka, tårfyllda ögon på de
väldiga ruinerna från forntiden och på kyrkorna och
palatsen, Farneses, Spadas, Torlonias, hela detta
Rom, mot vilket Jerusalem, hans stamfaders
kungastad, blott var en smutsig bondby. Den gråullige
Sambo Petrus knöt bekymrad handen om den
abessinska statskassan, och schakalen Benjamin smög
sig så tätt som möjligt till sin herre med svansen
mellan benen.
Urban VIII mottog Zagakristus med en något
förströdd välvilja, sedan han läst det varma rekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
