Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALOMOS ÄTTLING
201
Notre-Dame den dag, då Ludvig den Rättvise
utnämnde jungfru Maria till Frankrikes speciella
beskyddarinna. Visserligen hade hon redan förut
blivit utnämnd till det Habsburgska husets protektris.
Men i världshistorien är det inte lönt att fästa sig
vid småsaker. Det är därför inte heller värt att
fästa sig vid att en man, som hade offrat mycken
tid, intelligens och arbete på att lära en häst några
av de enkla konster, som vilken cirkushäst som helst
gör nu för tiden, något år på
sextonhundratretti-talet blev bränd för trolldom tillika med hästen.
Det är kanske inte heller värt att fästa sig vid
att Zagakristus blev kär, eller att kanske snarare en
skön dam i Paris blev kär i honom. Damen hette
fru Saulnier och var hustru till ett parlaments råd.
Damen var några och tjugu år och parlamentsrådet
några och sextio; och Zagakristus var ungefär
jämnårig med damen. Han skänkte henne strax i början
av deras förbindelse den abessinska statskassans
sista diamant. Då den gråullige för detta
finansministern trots sin fingerfärdighet i kortspel inte
alltid kunde fylla luckorna i den kungliga budgeten,
gav parlamentsrådinnan Zagakristus med varm hand
allt vad hon kunde spara ihop av sina
hushållspengar. På detta sätt kunde Zagakristus i mer än
fem år leva anständigt och i ensamheten hängiva
sig åt sina drömmar om att återerövra sin faders
rike. Han hörde för resten aldrig några nyheter
därifrån. Postgången var förmodligen något
oregelbunden.
Men mot slutet av sextonhundratrettitalet bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
