Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade granskat alla skrifter och trängt in i
tingens verkliga väsen. Och det berättas, att då
Alexander genom ödets ogunst icke kunde få
tillfälle att föra krig med konung Nanda, bad han
denne att åtminstone ha den älskvärdheten att sända
honom några filosofer, med vilka han kunde föra
underhållande och sinnrika samtal om kvällarna,
medan han berusade sig med vin för att få sova
på natten. Och konung Nanda sände honom
Vararudji och några andra filosofer. Och en afton
frågade Alexander Vararudji:
— Vilka äro de flesta: de levande eller de döda?
— De levande, svarade Vararudji.
— Du skämtar, min vän? sade Alexander.
— Nej. Ty om människan har en odödlig själ,
äro de döda levande, och det finns inga döda. Men
om människans själ icke är odödlig, äro de döda
icke längre människor och finnas icke mera till.
Och Alexander förundrade sig över hans vishet
och tömde sin bägare i botten.
Men indierna sade sinsemellan, att Vararudji
hade svarat som han gjorde mera av klokhet än av
vishet: ty han ville giva ett sådant svar, som en
västerlänning kunde förstå. Men om han hade sagt
det, som han verkligen menade, skulle Alexander
icke ha förstått honom och icke hållit honom för vis.
Och åter frågade Alexander:
— Kan du säga mig, du som är så vis, om havet
föder flera djur än jorden?
— Du frågar litet barnsligt, konung, svarade
indiern. Havet är en del av jorden. Och delen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
