Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon svarade honom efter långt begrundande:
— Först skall du låta barberaren, som var dag
polerar mina naglar, raka allt håret av ditt huvud.
Och sedan skall du gå på alla fyra och gnägga som
en hingst och låta mig rida på din rygg, och du skall
ha ett betsel i munnen.
Och konungen, vars tronstols fotapall
återspeglade strålarna från hundra vasallfurstars
pannsmycken, lät det ske så som kvinnan ville; ty han
längtade efter hennes ljuvlighet.
Men nästa dag var konseljdag; konungen skulle
tidigt om förmiddagen hålla råd med sina
rådgivare. Och Vararudji ängslades och blygdes, då
han tänkte på sitt rakade huvud, och han sade till
sin hustru:
— Kära, vad skall jag dock säga, när konungen
frågar mig varför jag har rakat mitt huvud?
Då sade hans hustru:
— Jag vill giva dig ett gott råd. Du skall inte
svara honom med ord, utan blott med att gnägga
som en hingst.
Vararudji förvånade sig över detta råd. Men
emedan han visste, att hans hustru var drottningens
närmaste förtrogna och invigd i allt vad hon företog
sig, anade han att det låg någonting under detta
råd och att det var gott.
Och Vararudji gick till konungen. Och då
konungen, som för den brännande solens skull hade
dolt sin slätrakade huvudskalle i ett vitt linkläde,
såg Vararudji komma med en skalle så blank som
en boll av elfenben, log han och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
