Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnåldern (Från midten af det första årtusendet före till midten af det elfte århundradet efter Kristi födelse.) - II. Den romerska järnåldern. (Från vår tideräknings början till omkring år 400.) - 3. Handel. - Samfärdsel. - Fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 JÄRNÅLDERN.
de äro slitna, troligen dragit tåg, då båten skulle halas upp på land.
Under hednatiden drogos nämligen äfven de större fartygen upp på
land vid vinterns början och då man annars längre tid stannade på ett
ställe. I bottnen på den båt vi nu beskrifvit finnes också ett hål,
hvilket troligen tjänat att gifva aflopp åt det i båten samlade vattnet.
när den kommit upp ur sjön.
Ärtullarna hafva icke varit fastspikade på relingen utan bundna
med basttåg, hvarigenom de lätt skulle kunna vändas om, ifall man på
en flod eller något annat smalt vatten behöfde ro åt motsatt håll mot
förut. Båten är äfven så lika byggd åt bägge stäfvarna, att man knappt
kan afgöra hvad som är för och akter. Dess form påminner således
på ett anmärkningsvärdt sätt om den beskrifning på svionernas skepp.
som Tacitus gifvit endast några mansåldrar före den tid, då
nydamsbåten byggdes. »Svionernas skepp», säger han, »voro däruti olika
romarnes, att båda stammarna voro lika, så att man kunde landa med
hvilken som helst; och de förde icke segel» Om årorna berättar han, huru
de ej voro fästade vid sidorna på vanligt sätt utan så anordnade, att
man kunde skifta om och ro åt hvilketdera hållet man behöfde. Äfven
häruti öfverensstämmer hans berättelse således på ett mycket märkligt
sätt med nydamsbåten, liksom däri, att denna endast varit afsedd för
rodd. Spår af någon mast fanns icke. Årorna äro till formen alldeles
lika de nu brukliga och nära 3,60 m. långa.
Vid båtens sida, 3 m. fran ena stäfven, hittades rodret, som är
smalare och mera likt en åra än de nu brukliga. Det har ungefär vid
midten ett hål, hvarigenom det tåg troligen gått, som hållit rodret
fast vid båtens sida. De äldsta styrena — ända till långt in i
medeltiden — voro nämligen icke fästa såsom nu, i båtens midtlinie, utan
på ena sidan, vanligen den högra, som därför ännu i dag kallas
styrbord; de hade också samma form som årorna, eller, kanske rättare,
man använde ursprungligen en ara till styre. Ett minne af detta
ursprung för rodret hafva vi bland annat däri, att ordet roder, som i
svenskan och danskan endast betyder styre, i sin tyska form (ruder)
därjämte bibehållit den ursprungliga betydelsen åra.
I Nydams mosse fann man äfven, några månader senare än fyndet
af den nu beskrifna båten, helt nära och långsides med denna ett
annat dylikt fartyg, som var af furu. Det kort därefter utbrytande
kriget gjorde det emellertid omöjligt att åt detta fartyg ägna nödig vard,
hvarför det lär hafva blifvit förstördt. Denna förlust är så mycket mer
att beklaga, som furubåten synes hafva genom en viktig
egendomlighet skilt sig från ekbåten, hvilken den till form, storlek och
byggnadssätt för öfrigt liknat. Den 15,70 m. långa bottenplankan slutade
nämligen vid hvardera ändan i en starkt framskjutande spets, som
legat under vattenlinien och troligen varit järnbeslagen (fig. 191). Den
har således bildat ett slags »bagge», hvarmed man kunde borra de
fientliga skeppen i sank. Denna omständighet är af särskild vikt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
