Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 MEDELTIDEN.
Södermanland är af naturen deladt i två delar af mycket olika
storlek. Af dem var den norra, som sträcker sig efter Mälaren i
väster ända till det nedre loppet af Arbogaån, ehuru mindre, den
viktigaste. Inom denna låg Strängnäs, där landstingen höllos och där
biskopssätet upprättades. Mot medeltidens slut byggdes här ett fast
biskopshus. Obetydliga voro Torsharg (Torshälla) och Tälje, hvarest
viktiga möten ofta höllos på grund af ortens läge å ett smalt land
mellan Mälaren och Östersjön: man kunde med lätthet komma dit
sjöledes och man torde vid mötena åtminstone ganska allmänt hafva
bott å sina farkoster. Ett fäste fanns invid Tälje. Landskapets
viktigaste handelsort var Nyköping med tvenne sockenkyrkor och ett
kloster. Vid ån nedanför staden låg ett kungligt fäste. Trosa var
aldrig betydande. Inom de öppnare delarna, kring de många sjöarna,
var befolkningen talrik redan under den hedna tiden, hvarom ännu
bevarade fornminnen vittna; mäktiga ätter hade under medeltiden sina
sätesgårdar inom landskapet. En och annan var befäst, såsom
Sundboholm i det inre af landet, Karlsholm norr om Tälje; Gripsholm
uppkallades efter grundläggaren Bo Jonsson, som förde ett griphufvud i
skölden; strängnäsbiskoparne hade ett fast hus å Tynnelsö. Redan
under 1100-talets senare del anlades ett kloster för cistercienserbröder
vid Säby i Julita socken, klostret kallades däraf Saba eller Julita: på
Fogdön i Mälaren anlades under 1200-talet ett kloster, kalladt
Vårfruberga, för nunnor af samma orden. Johanniterorden fick fast fot vid
Eskilstuna, hvars namn i den förra delen påminner om Södermanlands
apostel; den tyska orden hade besittningar i Södertörn, med en komtur
bosatt på ÄÅrsta. Mot slutet af medeltiden anlades ett
kartusianerkloster invid Gripsholm, af hvilket nu intet finnes kvar mera än namnet
Mariefred, som laånades åt den invid klosterplatsen uppkomna staden.
Landskapets lag finnes bevarad. Landet var deladt i hundare och
skeppslag, hvilka senare dock icke framträda lika tydligt som i Uppland.
Inom hundaret omtalas såväl domare som häradshöfding. I landskapets
sydligaste del utmed Braviken fick man järn.
Längre in låg Närke omslutet af väldiga skogar med en bördig
slätt i väster och sydväst om Hjälmaren med ett stålberg i söder därom
och en betydande bergslag i norr. Landskapet hade egen lag — ej
bevarad — och lagman, det var icke deladt i hundare, såsom sed var i
Svealand, utan i elfva härad. Landets medelpunkt var Örebro, invid
hvilket fanns ett starkt kungligt slott. Göksholm var äfven befäst, så
att det kunde utstå en belägring. I djupa Tivedsskogen låg
Ramundsboda, hvarest mot medeltidens slut fanns ett litet kloster tillhörigt
den helige Antonii orden. I den trakt, genom hvilken vägen ledde till
Värmland, låg Riseberga, ett nunnekloster af cisterciensernas orden.
Västmanland hade ett bördigt omrade inom den södra delen,
tilltagande i bredd, ju mera man närmade sig Sagån och Uppland. Landet,
som hade egen lag — ännu bevarad — och lagman, var deladt i åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
