Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. 23
Uppsala till denna plats, som låg bekvämare till för skeppen, och med
staden flyttades namnet. Den i det ursprungliga Uppsala byggda
biskopskyrkan, ganska stor till anläggningen, blef en landskyrka, och
i det nya Uppsala uppfördes en ansenlig katedral på en höjd, som var
befäst. Det nya Uppsala blef Sveriges kyrkliga medelpunkt. Den
danska ärkebiskopsstaden Lund hade utom domkyrkan flera
sockenkyrkor, flera sådana funnos i Visby, men Uppsala stad hade endast
tvenne. I stadens utkant fanns en landskyrka, vigd till heliga
treenighetens ära. I väster om domkyrkan hade ärkebiskoparne ett starkt
befäst hus, hvars grundmurar blottades, då den nuvarande
universitetsbyggnaden uppfördes. En annan urgammal stad var Sigtuna, som mot
slutet af 1100-talet från den ursprungliga orten, därefter kallad
Fornsigtuna, flyttades till den nuvarande platsen. Där funnos fyra
sockenkyrkor och ett dominikanerkloster. Inom mälarområdet förekom äfven
staden Enköping med tre kyrkor och ett franciskanerkloster. En fjärde
stad höll på att uppstå vid Attundalands folklandstingsstad i Lunda
socken, men den själfvuxna anläggningen, till hvilken man
bekvämligen kom bland annat medelst en båtled, som under medeltiden gick
från Tuna vid Östersjön till uppsalatrakten, kväfdes af regeringen af
undseende för det äldre Sigtuna. Vid Upplands östersjökust funnos
tvenne städer, Östhammar, hvars tidigare privilegier förnyades år 1368,
och Öregrund, anlagdt år 1491; vid sidan af den förra staden fanns
ett fäste. De nu oansenliga städerna hade mot slutet af medeltiden
uppenbarligen ansatser att blifva ganska betydande. År 1508 klagade man i
Stockholm allvarligt öfver den synbarliga faran, att Stockholm skulle
rentaf öfverflyglas af Öregrund: år 1507 hade Riga besökts af en liten
skuta från Stockholm men af tre skepp från Öregrund, handeln hotade
att draga sig alldeles från Stockholm.
En märklig ort inom Uppland var ängen vid Mora, å hvilken den
korade konungen mottog hyllning af folkets ombud och svor dem sin
ed. Mora ligger vid Laggaån, vid gränsen mellan Långhundare och
Vaxala hundare, med andra ord vid gränsen mellan Attunda- och
Tiundaland. Det förefaller, som om hyllningen å Mora äng, där
konungen stod upphöjd på den för honom afsedda stenen — liksom
Skottlands konungar fordom —, i en aflägsen forntid skulle varit en
hyllning bringad den nyvalde konungen endast af de nämnda två
folklanden, alltså ett minne från den tid, då småkonungar funnos i
Sverige. Fjädrundaland synes tidigt hafva förlorat all politisk betydelse.
Vid Mälarens utlopp och å Mälarens öar, i trakten af Sigtuna
o. s. v., synes man hafva varit särskildt utsatt för ofrid: kyrkorna
voro afsedda till försvarsverk. Flera af rikets förnämsta ätter hade
sätesgårdar i Uppland, å somliga (t. ex. Vik, Örby, Aspnäs, Ledinge,
Svartsjö) funnos fasta stenhus. Ärkebiskoparne hade stenhus vid Tuna
(invid Östersjön), på Arnö och Stäket; det sistnämnda var väl befäst och
hade ett viktigt läge invid segelleden mellan Stockholm och Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
