Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 MEDELTIDEN.
I den gamla stadsmuren, i närheten af stadens kyrka, fanns den
helige Nikolai port. Gatan, som sluttade ned från denna — den nuvarande
Storkyrkobrinken — kallades den helige Laurentii gränd, efter ett åt
martyren Laurentius helgadt gille, som hade sitt hus vid densamma.
Den nu s. k. Skeppsbron kallades under medeltiden fiskestranden,
och där bodde förmöget folk. Inom detta område förekom en ytterst
sällan omtalad kyrka, vigd åt den helige Johannes (döparen eller
evangelisten?). Minnet kvarlefver ännu i namnet Johannesgränden.
Den gamla stadsmuren hade förlorat all betydelse. Den senare
muren hade ju, där den förekom med sina torn, någon försvarskraft.
Men de svåraste anfallen af en här väntade man från fastlandet i norr
och i söder. Till afvärjande af anfall hade man uppfört starka
porttorn, å båda hållen dubbla. Den inre norra porten måste hafva legat
ungefär vid mynningen af Smedjegatan, hvars fortsättning var
Västerlånggatan. Mellan stadsholmen och det norra fastlandet låg en holme
(eller rättare två, hvilka nu äro förenade till en), och å dennas norra
ända stod det yttre porttornet, synligt i bilden fig. 16. På den
mellanliggande holmen fanns ett helgeandshus, d. v. s. en anstalt, i hvilken
gamla eller sjukliga människor kunde mot viss inbetalning erhålla en
fristad för ålderdomen. Äfven åt söder funnos tvenne porttorn. Ett
tidigare hade funnits ungefär där Järntorget nu förekommer men
säges hafva blifvit flyttadt i sammanhang med uppförandet af
dominikanerklostret. Å kartan, fig. 15, ses två torn, ett inre och ett yttre.
På denna karta äro sträckningarna af den ursprungliga och den senare
stadsmuren angifna med svart färg.
Norr om Stockholm låg Helgeandsholmen, om hvilken nyss talades.
I väster från staden låg en annan holme, å hvilken konung Magnus Ladulås
anlade ett kloster för franciskanerbröder. Åt dem applat. Z.la holmen,
men som den ej i dess helhet behöfdes för klostrets behof, gafs
tinlåtelse åt andra att där bosätta sig.
Stadsholmens strand torde hafva varit ganska ojämn. Ett stycke
utanför stranden fanns ett pålverk, tämligen bredt, hvadan man kunde
gå på dess öfre yta. I detta pålverk funnos broar, som kunde öppnas
af särskildt förordnade tjänstemän. Ankommande skepp lade sig
antingen utanför pålverket eller inom detta vid själfva stranden.
Staden vidgades alltmera. Man började bygga äfven på de delar
af fastlandet, som vette mot stadsholmen, på de två malmerna, Norr-
och Södermalm. Men husen å dem kunde blifva osäkra, ty när en
fiende kom — och det hände åtminstone mot medeltidens slut en och
annan gång —, förstördes husen. På Norrmalm fanns i väster om den
höga åsen den heliga Klaras kloster, hvilket ägde marken åtminstone till
en stor del af Norrmalm, af samme konung Magnus uppfördt för systrar
af den helige Franciskus’ orden. Vid andra sidan af åsen låg en kyrka
vigd åt minnet af aposteln Jakob den äldre. Platsen framför Norrbros
norra ända kallades Sanden, och där låg ett litet kapell, i hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
