Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 MEDELTIDEN.
älfven, som i denna har sitt utflöde. Inom dessa tre områden höllos
ting vid kyrkorna, men hvart och ett af dem hade äfven ett gemensamt
landsting.
Den nordligaste delen af Bottniska viken — den egentliga Bottnen
— kallades Norrabotten, och namnet flyttades från vattnet öfver påa
det omgifvande landet. Namnen på dessa aflägsna områden voro ej
fullt konstanta. Jämte Norrbotten förekomma äfven Västerbotten och
Östra Norrbotten. Till detta område (med undantag af den sydligaste
delen) sträckte sig icke den gamla svenska odlingen. Landet tillhörde
lappar och finnar. Det var egentligen pälsverken, vunna genom jakten,
som drogo uppmärksamhet hitåt. Enstaka faktorier uppstodo vid kusten
och birkarlar ströfvade omkring i det inre af landet för att köpa och
sälja. Först i början af 1300-talet vaknade insikten om de stora
möjligheter, som det vidsträckta området erbjöd. Under den tid, då konung
Magnus Eriksson var omyndig, började rikets store, andliga och
världsliga, ägna sig åt landets uppodling i vidsträcktare mån: dem, som
bosatte sig mellan Skellefte och Ule älfvar, tillförsäkrades skattefrihet,
intill dess konungen vid myndig ålder tillträddè regeringen. Den
dåvarande ärkebiskopen jämte ett par andra åtog sig Lule älfs område,
en riddare fick på sin lott Pite älf med dess omgifning.
Lapparne ansågos som ett främmande folk, utan andra rättigheter
än den att finnas till. Större delen af det vidsträckta område, inom
hvilket de ströfvade kring, var fördeladt på birkarlarne, hvilka gjorde
vidsträckta färder inom sina områden. Hvar och en af dem hade sina
lappar, med hvilka han dref handel, och han skattade för denna till
kronan.
Den delen af svenska riket, som låg på andra sidan Bottniska
viken, kallades Österland, det nuvarande Finland. Större delen af
befolkningen var af ugrisk stam men stod i förhållande till stat och
rätt i en helt annan ställning än deras fränder lapparne. Svensk
befolkning fanns i kuststräckan öster om Kvarken och därifrån i söder
till utloppet af Kumo älf, i skärgården kring Åbo, å hela kusten af
Finska viken från utloppet af Bjärno-ån till bortom Kymmene aälf.
Delvis synes den svenska befolkningen varit mycket gammal, men den
svenska bygden utvidgades under medeltiden, antagligen i främsta
rummet genom inflyttningar från norra Sverige. Man talade därför
om en hälsingerätt i Finland, liksom om en finsk eller karelsk rätt. I
en senare tid, måhända sedan konung Magnus Erikssons landslag blifvit
antagen i Finland, ersättes uttrycket hälsingerätt af svensk rätt. De
olika större områdena kallades land, och dessa voro förenade i en
lagsaga under en lagman; år 1435 delades lagsagan i tvenne. Ting höllos
i hvarje land eller i socknarna, liksom inom de mindre tätt befolkade
delarna af det egentliga Sverige.
Åland jämte närmast liggande öar var ett fullkomligt svenskt
område; det utgjorde en egen AÄomsaga med egen domare, hvilken senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
