Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 MEDELTIDEN.
Oss återstår nu endast att ägna vår uppmärksamhet åt ett område,
som intog under den hedna tiden och under medeltiden en alldeles
egendomlig ställning, jag menar Gottland, hvilket icke var en svensk
provins utan kan betecknas som en republik, hvilken dock tidigt,
åtminstone vid den tid då kristendomen började införas i Sverige, trädde i ett
visst förhållande till Sveriges konung. Gutarne ställde sig under hans
skydd, betalade honom en skatt, hvars belopp var noga fastställdt, och
åtogo sig att med ett visst antal skepp deltaga i härfärd mot
hedningar.
Trots det ansenliga afståndet från Östersjöns stränder hade
Gottland blifvit befolkadt redan under stenåldern och redan under denna
aflägsna tid, att döma efter fornfynden, trots de besvärliga
förhållandena, underhållit förbindelser med kustlanden i väster, söder och
öster. Fynden från bronsåldern vittna likaledes om förbindelser at
olika håll. Att döma efter de till denna tid hörande hällristningarna,
som förekomma å det svenska fastlandet, synes man då hafva idkat
sjöfärder i en mycket hög grad. Enahanda var förhållandet, när
järnåldern hade vunnit insteg i norden. Det af vida vatten omslutna
Gottland visar sig ingalunda stå efter andra områden, snarare stå
framför dem, ty knappast inom något område finna vi en så rik, sa
mångsidig, så karakteristisk utveckling som just här. Då jag icke
kan ingå i några detaljer, ty ämnet ligger utanför min närvarande
uppgift, vill jag endast påminna därom, att romerska silfvermynt
hamnade på Gottland i stort antal — ett enda fynd innehöll mera än
1,500 exemplar —, att införseln af romerska och bysantinska guldmynt
och deras östgotiska efterbildningar till sist drog sig öfver från
Öland till Gottland, att när förhållandenas makt afbröt den lifliga
samfärdseln med södern, blefvo däremot förbindelser öppnade med östern,
genom det nuvarande Ryssland hamnade tusenden och åter tusenden
af arabiska silfvermynt på den af naturen isolerade ön midt i Östersjön.
De otaliga minnesmärkena på ön vittna om en ganska tät befolkning.
Fynden i grafvarna och de nedgräfda skatterna, som tillfälligtvis
hittas, vittna om en stor rikedom och om en mycket hög grad af
smak och teknisk färdighet. Detta gäller ön i dess helhet. Hela ön,
med undantag af några få, af naturen missgynnade områden, måste
hafva varit väl odlad af en burgen befolkning, af hvilken helt visst
många kunna anses hafva varit rika. Om den allmänna välmågan
vittna de många landskyrkorna — mer än nittio —, alla, hvad
anläggning och utstyrsel beträffar, af ett synnerligen stort intresse ur
konsthistorisk synpunkt. När Gottland blef kristnadt, var den
österländska inkomstkällan sinad. Den gottländska medeltidsarkitekturen
rönte inflytande från Tyskland, i främsta rummet från det den tiden
mycket lifaktiga Westfalen.
Landet var indeladt i tjugu »hunderi» — namnet påminner om
svealandskapens hundare, icke om Götalands härad. I spetsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
