Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 MEDELTIDEN.
egendomliga kyrka, åttkantig med ett åt öster utskjutande kor och
med åttkanten delad i tvenne våningar. Två sockenkyrkor, Drottens
(d. v. s. treenighetens) och sankt Laurentii, ligga tätt intill hvarandra.
skilda endast af en ingalunda bred gata, båda sinsemellan mycket
afvikande i byggnadssätt. Närmare klinten finna vi franciskanerklostret.
hvars kyrka var vigd till förhärligande af den heliga Katarina af
Alexandria — klostret låg här i söder om kyrkan —, och den af tyskar
anlagda Vårfrukyrkan (nu domkyrkan) med trenne torn och i det
sydvästra hörnet ett kapell, som påminner om en blodig episod i stadens
historia. Ett långt stycke åt söder ligga tätt intill hvarandra tvenne
sockenkyrkor, vigda den
ena åt sankt Johannes
(döparen eller
evangelisten?), den andra åt
apostlarnes höfding
Petrus. Ännu har
förhållandet mellan de två
kyrkorna icke kunnat
utredas. Af ett sankt
Gertruds kapell finnes
endast en obetydlig
lämning. Vidare hafva
funnits en sockenkyrka,
helgad ärkeängeln
Mikael, och en sankt
Jakobs kyrka, hvilken
anlagts af livländska
köpmän men snart af dem
lämnades utan vård.
Utanför staden fanns i
norr spetälskehospitalet,
efter vanligheten bä-
25. Hängtorn. rande sankt Jöransnamn,
i öster
cisterciensernunnornas kloster Solberga, af hvilket lämningar torde finnas under jorden.
Under de ofredsstormar, som utmärkte medeltidens senare del, var
klostret utanför staden alltför mycket utsatt för vådor och flyttades
därför in i staden.
Det är icke min mening att i detalj skildra dessa kyrkor. Jag
vill endast framhålla, att det är bland dem icke en, som blifvit
uppförd i ett, icke en således, som kan kallas helgjuten. Det var icke så
mycket det, att hvad en period börjat, fortsattes af en annan, utan
fastmer var det så, att rikedomar och den fromma offervilligheten voro
så stora, att man aldrig kunde nöja sig med det, som redan fanns,
man ville oupphörligt ändra för att förstora och förbättra. Ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
