Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 3. En Sveriges stormaktstid. Erik Segersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SVERIGES STORMAKTSTID. ERIK SEGERSÄLL. 67
des han Styrbjörn. Ehuru ännu ung, fordrade han af farbrodern andel
i regeringen. Farbrodern vägrade, krafvet framställdes allt oftare, till
sist utrustade konung Erik honom med skepp och manskap för att sätta
honom i tillfälle att söka sin lycka i vikingafärd och på sådant sätt
tillfredsställa sin dådlust. Han synes hafva gjort detta på ett
eftertryckligt sätt. När han blef alltför besvärlig för Danmark, satte dess
konung Harald Gormsson, för att freda landet, honom till höfding på
Jomsborg och gaf honom sin dotter Tyra till maka.
Detta Jomsborg var en ytterst egendomlig stiftelse. Man kunde
snarast vara benägen att antaga, att hela Jomsborg varit ett foster af
hjärnan hos någon författare af de ännu i vår tid förekommande
röfvarromanerna. Men vi kunna icke tvifla på dess tillvaro. Hvad dess
inbyggare, de s. k. jomsvikingarne, kunde uträtta, tecknades i blodiga
drag inom vidsträckta områden. Hvad otaliga därunder ledo, hvad
jomsvikingarne visade i mannakraft, präglades djupt in i sinnena hos
samtiden och har lämnat spår efter sig ända in i nyaste tid. Det har
varit svårt att utrota den föreställningen, att de å klipphöjder eller i
vatten — som uttorkat — anlagda förhistoriska borgmurarna i Sverige
varit vikinganästen, svårt, ehuru läget och gestaltningen af dessa borgar
— man har i Norge gifvit dem det betecknande namnet bygdeborgar —
bestämdt afvisa föreställningen, att de varit utgångspunkter för anfall.
De voro tvärtom tillflyktsorter för en befolkning, hvars gårdar och
ägor hemsöktes af fiender.
På ön Wollin, vid Oderflodens östra mynningsarm, fanns af
gammalt en betydande stad, tydligen af samma art som staden på Björkö,
med många inbyggare och liflig handel öfver land och haf. Vid stadens
sida låg en borg, liksom vid sidan af Björköstaden men mycket olik
denna. Björköborgen består af en klippa, öfverst omgifven på det vanliga
sättet med en mur af på hvarandra staplade kullerstenar, den bär helt
och hållet prägeln af att hafva varit använd för tillfälligt bruk under
hemsökelsetider. Borgen vid Wollin, hvilken af nordborna kallades
Jomsborg, anlagd af konung Harald Gormsson, måste hafva varit af
vida starkare art, och inom den måste hafva funnits bostäder, afsedda i
främsta rummet för användning under vintertid. Sommartiden foro
jomsvikingarne ut för att öfva blodig idrott. Jomsvikingarne och deras
uppträdande hafva i väsentlig mån framkallat den inemot nyaste tid
inrotade uppfattningen, att våra hedna förfäder icke aktade annat än
krigiska yrken, att de fredliga arbetena voro af dem föraktade,
öfverlåtna åt trälar och kvinnor — ett stort misstag, efter hvad det
allvarliga studiet af vår forntids kvarlefvor ovedersägligen visat.
Att vara höfding på Jomsborg passade Styrbjörn väl, men han
kunde icke nöja sig med vikingafärder i vanlig mening, sådana hvilkas
syfte var endast att vinna anseende och rikedom. Han ville använda
sin maktställning för egna politiska ändamål. Hvarför skulle
farbrodern vara konung i Sverige, då Styrbjörn var son af en svensk konung?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
