Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 3. En Sveriges stormaktstid. Erik Segersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Skallegrimsson. Norrmännen vände snart åter, men Egil med tre män
fortsatte färden, som var förbunden med stora svårigheter. I en
bondstuga tilltvang han sig ett gästabud, vid afskedet skar han af bondens
skägg och ref ut hans ena öga. Väl mottagen i en annan stuga,
botade han den sjuka hemmadottern genom att aflägsna de kärleksrunor,
medelst hvilka en afvisad friare hade vållat sjukdomen, och ersatte
dem med andra, kraftiga och välgörande runor. Han aftvang Arnvid
jarl åtminstone en del af skatten och kämpade sig genom hvarjehanda
försåt tillbaka till Norge. Detta visar, att man i Värmland icke ville
erkänna ett norskt herravälde. Konung Håkan företog därefter ett
härtåg in åt Värmland, tuktade flera bönder, satte en ny jarl i stället för
Arnvid, som hade vikit för den tillfälliga öfvermakten. Om
händelsernas följande förlopp med afseende på Värmland veta vi intet. Den
norska inkräktningen torde hafva varit af kort varaktighet, ifall den
verkligen kom till stånd.
Om man från norsk sida intill 944—945 fortfarande försökte göra
de falska anspråken på Värmland gällande, hvem regerade då i Sverige
och hvarför gjorde denne inga bemödanden att afstyra det från Norge
utgångna återvinnandet?
Det är icke lätt att svara på denna helt naturliga fråga, ty vi
stå inför en tid, rörande hvilken urkunderna äro ytterst tystlåtna.
Ungefär vid denna tid besöktes Björköstaden af ärkebiskop Unne, men
dess värre namngifver den bremenska källan icke den då regerande
svenske konungen. Enligt isländska källor efterträddes konung Erik af
sonen Björn, om hvilken uppgifves, att han regerat i femtio år — en
den tiden, och äfven senare, ovanligt lång regeringstid. Snorre Sturlesson
vet ej att berätta om honom mera, än att han var en vänsäll. man
och att riket under hans tid stod vid makt —, ett uttalande hvilket
väl får tagas vara en höflighetsfras och anses innebära, att Snorre icke
visste något om honom. Namnet Björn förekom tidigare inom ätten.
Konung Björn efterlämnade, likaledes enligt isländska uppgifter,
tvenne söner. Olof och Erik voro samregenter, antagligen sa att de
hade delat riket mellan sig. I Norges historia förekomma flera gånger
samregenter. Ölof skall hafva dött snart, och Erik blef ensam konung
öfver riket. Om fadern hade regerat i femtio år, torde sönerna vid
hans franfälle icke varit unga. Erik torde hafva regerat länge, men
från hans regeringstid känna vi endast ett par krigiska tilldragelser,
hvilka voro så betydande, att de ådrogo sig uppmärksamhet inom
hela Norden.
Konung Olof hade lämnat efter sig en son, som efter farfadern erhållit
namnet Björn. På grund af hans oroliga och våldsamma lynne kalla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
