Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 3. En Sveriges stormaktstid. Erik Segersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
En dansk flotta hade följt Styrbjörn till Uppsala. Af danskarne
flydde visserligen de flesta, och de beredde därför icke stora svårigheter
i striden, men konung Erik ville ej låta detta anfall mot hjärtat af hans
rike vara ostraffadt. Han kunde icke gärna hafva varit okunnig om
konung Gnupas herradöme i Danmark, och detta har kanske ytterligare
lockat honom till ett anfall på detta land. De närmare
omständigheterna känna vi icke, men konung Sven Estridsson berättade för Adam
från Bremen, att det svenska herradömet öfver Danmark hade varat i
fjorton år. En dansk konung, som berättar om en olycka, som drabbat
hans land, kan icke gärna misstänkas för någon öfverdrift i berättelsen;
vi synas dock svårligen finna utrymme i tiden för ett 14 års svenskt
välde öfver Danmark. Konung Harald Gormsson dog vid pass år 986.
Hans son Sven, som af det klufna skägget fick binamnet Tjuguskägg
— skägget liknade en hötjuga —, vistades i början af sin regering i
England — af lust eller, genom den svenska eröfringen, tvungen’?
Det är svårt att här finna exakta årtal. Ännu år 995 fanns konung
Sven, enligt engelska källor, i de engelska farvattnen men
försvinner därefter ur de engelska berättelserna, hvadan vi måste antaga,. att
han vändt åter till sitt rike. Medan han var borta, torde det svenska
herraväldet öfver Danmark haft bestånd. När konung Sven kom åter.
var Erik Segersäll död, vid pass år 993, och hans son och efterträdare
Olof torde därför en tid varit konung äfven öfver Danmark. Huru det
svenska herraväldet afslutades och den rätta tidpunkten för upphörandet
känna vi icke, men en omständighet inträffade snart, hvilken kan
förklara, att konung Olof fann sig i de nya förhållandena. Konung Sven
äktade hans moder.
Denna hette Sigrid. Enligt isländska uppgifter var hon dotter af
en myndig svensk bonde vid namn Toste. Han måtte hafva älskat
härfärd och i sådan haft lycka, ty hans namn ökades till Skaguls
Toste, d. v. s. den Toste, som var särskildt gynnad af valkyrjan
Skagul. De isländska sagorna veta vidare att berätta, att drottning Sigrid
uppsöktes af många friare — hon kan således icke hafva varit mycket
gammal, när hon blef änka. Två af dem, en norsk småkonung Harald
och en rysk furste, kommo samtidigt för att anhålla om hennes hand.
Hon fann deras tro på möjligheten af en förening med henne gå långt
utöfver gränserna för det passande; för att lära småkonungar att icke
besvära henne med giftermålsanbud lät hon under natten bränna ned
huset. i hvilket hennes två gäster bodde. Så uppträdde som friare
Olof Tryggvesson, en ättling af Harald Hårfager, hvilken efter mångariga
härnadståg i västern — en tid samman med Sven Tjuguskägg — hade
återkommit till Norge år 995 och blifvit konung öfver sitt fädernesland.
Detta giftermal anstod henne bättre. Under sitt arbete för kristendomens
införande i Norge hade konung Olof förstört det hedna templet å Lade.
i Trondhjemsområdet; den a ingaångsdörren fästa guldringen tog han
med sig och sände denna till sin blifvande brud. Ehuru hon och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
