Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 4. Olof Skottkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Myntväsendets införande i Sverige var ett planmässigt försök att
närma den svenska kulturen till den västerländska, alltså ett stort
framsteg.
I denna bok skulle visserligen för den stora allmänheten icke
framläggas annat än forskningens säkra resultat. Men jag kan icke
underlåta att här, om än med en viss tvekan, framhålla något, som
törhända innebär en förklaring af konung Olofs tillnamn Skottkonung,
hvilket i nutidens språk skulle heta Skattekonung. Skott kallades
under medeltiden den skatt, som borgarne i Sverige städer erlade,
uppbördsmännen kallades skottherrar.
Konungen måste naturligtvis såsom folkets herre hafva varit i
åtnjutande af inkomster utöfver hvad han som enskild person ägde.
Han drog inkomster, åtminstone efter den hedna tidens slut, af de
öfver riket spridda egendomar, hvilka ursprungligen tillhört det högt
heliga templet i Uppsala, den s. k. Uppsala öd (egendom) och som
medeltiden igenom voro en oafytterlig konungens — vi skulle nu säga
kronans — egendom. Konungen hade under den hedna tiden och under
medeltiden ingen varaktig stad — någon hufvudstad fanns icke, och
man kunde icke känna behof af en sådan, då ämbetsverk icke funnos
utan regeringen var rent personlig. Då hos de olika landskapen fanns
af gammalt ett rätt betydande begär efter själfständighet, mäste
konungen, såsom representant för rikets enhet, alltsomoftast uppträda
inom de olika landskapen. Han hade öfverallt egendomar, hvilka ofta
buro namnet Husaby eller Husby, i hvilka han under sina färder
kunde taga in, och när han kom till någon sådan sin gård, var
befolkningen i orten skyldig att bringa honom hvad han under sin vistelse
därstädes behöfde till uppehälle för sig och sina män. Detta var en
art af skatt men af mera tillfällig natur, hvars belopp icke kan
uppgifvas efter några mått. Under äldre, mera patriarkaliska förhållanden
torde offervilligheten vid sådana tillfällen varit stor — man ville icke
skämmas för hvad man gaf. För öfrigt hade undersåtarne skyldighet
att förse konungen med hästar för hans färd genom landet. Snorre
Sturlesson omtalar såsom tillhörande Sveriges forntid en personlig
skatt, hvilken han kallar näsgäld, en afgift för hvar näsa. Afgifterna
för gästning och skyldigheten att, när konungen så bjöd. deltaga i
ledung, härfärder icke för landets försvar utan för anfall i andra länder,
gåfvo anledning till regelbundna afgifter äfven i de orter, där konungen
icke gästade, och vid de tillfällen, då folket icke var kalladt till
härfärd. Konungen behöfde inkomster, och man begagnade alla medel för
att öka dessa. Af allt detta finnes dock intet, som kan gifva
anledning till namnet Skottkonung. Det synes mig däremot icke otroligt.
att namnet tillkommit genom den skattläggning af jorden inom
Svealandskapen — den gamla konungaättens ursprungsland —, som
förekommer omtalad redan i vår medeltids äldsta urkunder och hvars
upprinnelse måste ligga längre tillbaka, en uppskattning af jorden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
