Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 4. Olof Skottkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF SKOTTKONUNG OCH HANS SÖNER. 85
tysthet införlifvades med det danska riket — hvilket varit ett bevis
på stor svaghet hos den svenske konungen — utan fastmer genom en
officiell gränsläggning, verkställd af män från båda rikena, således på
grund af en öfverenskommelse mellan konungarne. Den danske konungen
Sven Ulfsson, äfven kallad Estridsson efter modern, som var konung
Knut den stores halfsyster och antagligen halffaster till konung Emund,
blef konung i sitt land i början af året 1047. Under de år, då han
endast sträfvade efter det danska riket, hade han alltså en tillflyktsort
för sig öppen hos fränderna i Sverige. Hvem kan nu gissa till de
omständigheter, som gåfvo anledning till att han hugnades med
öfverlatelsen af detta svenska landskap?
Klart strålar historiens ljus vid denna tid öfver Norge och Danmark,
och det var ingalunda lyckosamma tider, som de två rikena hade att
genomgå. Det danska väldet öfver Norge lyktades redan år 1035,
Magnus den gode regerade sedan där men fick år 1046 en medtäflare
om makten i farbrodern Harald Hårdråde, som detta år efter frejdade
färder å Medelhafvet återkom till Norge. En fredlig öfverenskommelse
träffades snart mellan de två fränderna, och konung Harald regerade
från år 1047 till år 1066, då han fann en krigares död i England.
När den siste af Knut den stores manliga efterkommande hade aflidit
år 1042, blef Magnus konung äfven i Danmark. Sven Estridsson blef
visserligen konung i Danmark år 1047 men måste gång efter annan
kämpa om riket med Harald Hårdråde. Efter dennes död var Sven
Estridsson obestridd herre öfver landet intill sin död, som inträffade
år 1076.
Dessa äro hufvuddragen i de två ländernas politiska historia, men
skrifna källor lämna oss i öfrigt rikliga upplysningar; så mycket
bjärtare framträder den tystnad, som i samma källor råder rörande
förhallandena i Sverige. Vi kunna icke ens finna det år, då konung
Emund Olofsson afled, med andra ord icke uppgifva, vid hvilken tid
de gamla uppsalakonungarnes ätt under dessa af historien sparsamt
belysta tider utdog å manssidan. Man får af detta lätteligen den
föreställningen, att Sverige vid denna tid hade sjunkit ned till en
obetydlighet.
Men denna föreställning är oriktig. Om vi icke äga kännedom om
konungarnes åtgärder, står det emellertid fast, att under denna mörkrets
tid den forna dådkraften fanns kvar inom Sverige. Vi hafva icke
några svenska sagor, såsom Norge och Danmark ägde, men vi hafva
likväl enskilda samtida skrifna urkunder, till hvilkas uppgifter våra
moderna häfdatecknare lyssnat alltför litet — våra runstenar. De
flesta af dessa meddela visserligen uppgifter endast om privata
förhallanden, som kunna vara af kulturhistoriskt intresse. Men några
finnas, som äro af vikt för vår politiska historia. Så finnas
runtecknade minnesvårdar, som tala t. ex. om en höfding Fröger,
hemmahörande, synes det, i östra Uppland (Norrtäljetrakten) Han och tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
