Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 4. Olof Skottkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF SKOTTKONUNG OCH HANS SÖNER. 87
som jordats eller blifvit bränd, likaså de stenar, som restes på
grafhögen eller invid griftflocken eller vid sidan af en väg, å hvilken den
tidens människor vandrade fram. Men för den följande tiden äro dessa
minnesvårdar stumma. Just vid denna tid, då kristendomen började
vinna insteg i landet, vaknade själfmedvetandet så, att man ville
anteckna namnet, som bars af den döde och som skulle bevaras åt
eftervärlden. Detta är ett drag, som förtjänar stor uppmärksamhet. Tidigare
hade runstenar i enstaka fall blifvit resta, nu var det en allmän sed,
hvilket vittnar om ett stort framsteg i utvecklingen.
42. Runsten ristad af Åsmund.
De tidigaste runstenarna hade inskrifterna konstlöst ordnade i
räta rader. Nu nöjde man sig ej därmed. Nu skulle å stenen anbringas
en slinga, och inom denna ristades runorna. Nu var det icke längre
fråga endast om minnesskriften, nu kunde det också blifva fråga om
en konstnärlig utstyrsel. Icke alla kunde rista runor, ännu färre voro
de, som kunde göra slingan prydlig. Då uppträdde specialister, vi
kunna kalla dem runmästare, och de voro, själfmedvetna, helt naturligt
angelägna att signera sina ristningar. Af de många vill jag här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
