Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 6. Sverkerska och Erikska ätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
från utlandet smittade, och folket fick finna sig i de nya förhällandena.
Ett systematiskt arbete för en snabb utveckling af köpenskapen och
handtverket befanns vara en nödvändighet. Att man icke allestädes
godvilligt fogade sig häri, är tydligt. Gentemot de anspråk, som staden
Kalmar hade fog att göra, erhöllo Ölands inbyggare till och med efter
periodens slut rätt, dock något begränsad, till handelsfärder.
Om konung Knuts intresse för den ekonomiska utvecklingen äga vi
ett otvetydigt vittnesbörd i den omständigheten, att han åter skaffade
Sverige eget mynt — svensk myntning hade legat nere alltsedan konung
Anunds död. Förhållandena hade under den långa hvilotiden blifvit
ändrade. Man slog nu endast små mynt och mycket tunna, så tunna
att prägeln å den ena sidan stördes af prägeln å den motsatta, det
hela blef därigenom otydligt. Man gick i följd däraf öfver till ett
nytt system: för att få prägeln tydlig gjorde man mynten ensidiga, hvad
som å myntets framsida var upphöjdt syntes å
baksidan fördjupadt. Man kallar sådana mynt
brakteater. Prof på konung Knuts mynt, såväl
dubbelsidiga som brakteater, lämna fig. 60—71.
Brakteatpräglingen fortsattes af hans efterföljare.
Brakteaterna, fig. 72—77, tillhöra början af
1200-talet. Erik II upptog faderns ena modell med
ett krönt hufvud omgifvet af namnet (fig. 78—
80). Under konung Johans tid gjordes
brakteaterna större, och stor omväxling rådde i
bilderna (fig. 81—85). Hans exempel följdes af
Knut II (fig. 86—91). Erik III vidhöll
däremot det mindre mått, som hans fader och
farfader hade gifvit mynten (fig. 92—96). Öbekväma
voro de tunna brakteaterna, vare sig de hade liten eller större
diameter, men man hade dock eget mynt, hvars värde var bekant för dem,
som hade tillfälle att begagna sig af mynt.
59. Hjorthornspar med
lilja.
* .*
Påfvarnes obenägenhet att låta kyrkofurstar finnas, hvilka, tack
vare de ansenliga områden, som lågo under deras styrelse, kunde göra
alltför stora anspråk gentemot kyrkans öfverhufvud, gjorde sig under
denna tid fortfarande gällande. Ett slag riktades mot ärkebiskoparne
i Bremen, när biskopen i Lund år 1104 erhöll ärkebiskopsvärdighet.
Under det tidehvarf, med hvilket vi nu sysselsätta oss, blef biskopen i
Trondhjem år 1152 upphöjd till ärkebiskop, och år 1164 fick Sverige en
egen ärkebiskop, som dock i viss mån var beroende af den danske
ärkebiskopen i Lund. För ärkebiskopsvärdigheten var utmärkande ett kors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
