Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG BIRGER OCH HANS BRÖDER. 1291—1318. 159
Konung Magnus Ladulås
lämnade efter sig fem barn, sönerna
Birger, Erik och Valdemar samt
tvenne döttrar, Ingeborg, redan som
barn förlofvad med konung Erik
Menved i Danmark, och Rikissa,
i späd ålder såsom Kristi brud
insatt i klarissinornas kloster å
Norrmalm, hvars styrelse sedermera
förtroddes åt henne. Birger, redan
under faderns lifstid hyllad som
dennes efterträdare och på grund däraf
kallad »den yngre konungen», var
vid faderns frånfälle endast tio år
och således ej mogen att öfvertaga Fig. 149. Tyrgils Knutssons sigill.
landets styrelse. Hans förmyndare
var herr Tyrgils Knutsson. Det heter i Erikskrönikan:
Så väl stod Sverige då,
att sent skall det bättre stå.
Som lyckoskapande element framhållas:
Fröjd och dans och tornej,
säd och fläsk, det fattades ej,
sill och fisk kom ymnigt till land,
riket led ej minsta grand,
hade fred och endräkt lång,
ingen tordes göra annan förfång.
Det sorgliga och antagligen ovärdiga slut, som herr Tyrgils fick, har
låtit honom framstå som en martyr, och genom de följande tiderna går
ett lofprisande af hans storhet och ädla dygd. Vi må hoppas, att
lofvet är väl grundadt, men i verkligheten veta vi om honom ytterst
litet, saväl under den tid, då haun var rikets styresman, som under den
föregående. Erikskrönikans beröm öfver hans regementstid är
egentligen negativt — då förekom icke det elände, som fyllde den följande
tiden. Ej heller var hela hans tid så glänsande, ty redan det första
året efter konung Magnus’ död var ett farsotens och nödens tunga år.
I sin vapensköld förde herr Tyrgils bilden af ett upprätt stående
lejon i ett sneddeladt fält (fig. 149). Samma vapenbild fördes denna
tid af andra betydande män, men det är icke möjligt att föra dem
samman med herr Tyrgils i en gemensam släkttafla. Att han var af
hög börd är uppenbart, att han åtnjöt ett stort anseende framgår af
uppdraget att vara konung Birgers förmyndare liksom ock af hans
senare gifte med en utländsk kvinna af hög börd, att han var en rik
man framgår af det testamente han dikterade i fängelset. Hans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
